Fortfrolic

Jag har haft mycket som hänt mig denna vecka.. Eller sen senast jag skrev här. :/


Men just idag var intressant. Var hos UMO i Sävja, och snackade lite. Ska på utredning om möjlig depprision och att jag skär mig.
Det är lite sådär med de just nu.. Vet inte om jag är redo att sluta, eller inte..
Men jag vet nu iaf att jag har vänner som bryr sig om mig, och det känns jävligt bra! Ni vet vilka ni är som jag pratar om, och ni ska känna er jävligt stolta över er själva. ❤

Vet inte om jag skulle överlevt utan er..
Tack för att ni finns. ❤

You ask me to be blameless, but who are you to decide what's right?

Jag orkar inte med något längre.. Jag känner mig helt död på insidan.. Livet är fan värdelöst just nu. Jag ska ge upp på allt som har med kärlek att göra, för det slutar bara med att man blir sårad, sviken och ärrad. Jag orkar inte med att få allt upprepat för mig varenda jävla gång!

Aja, gick & impulsköpte nya rakblad idag. Abstinenten var för stark. Var dock dum och köpte tio-pack, vilket innebär 20 blad. Behöver bara en tiondel.. Hur fan ska man gömma dem för morsan?!
Får bryta av alla handtag på dem, och dumpa de på någon allmän toalett i stan..

Jag bryr mig inte om vem som läser detta. Om ni läser ens, för den delen. Hata mig, för all del, men jag gör som jag gör..

Underbart att morsan fick se ens arm idag..
Tur att man ljög ihop att ens armband bara lämnat märken. De var ju delvis sant, men aa..

Men jag gör bra ifrån mig på praktiken iaf. De är ju iaf bra. ❤

Dear whoever is reading this.

I have, after much careful thinking, come to the conclusion that my time is ended. I feel like I'm no longer needed here, and that no one will miss me. In case I should be wrong, look in the third drawer on my desk. In there, hidden under a false bottom, is an envelope. It will explain everything. Follow my every command, for you are now my inheritor.

Mitt liv.

Från 8mm till 1cm.

Dagen var bra, men sket sig. Så matlusten försvann, och lämnade mig med en kurrande mage och känslor. Ja, när jag blir ledsen, så kan jag inte äta. En vana som antagligen inte kommer försvinna, utan kommer finnas resten av livet. Går dock snabbare att nå sin målvikt då. Bara jag hamnar på 58 så är jag lite stolt över mig själv. ❤


Jag kommer inte få se B4MV som planerat, utan måste sitta hemma och ha skitkul helt ensam. Om inte flickvännen kan tänka sig att offra sig och komma över och trösta mig.