Fortfrolic

Hej.

Imorgon har det gått två veckor sen senaste gången jag skärde mig.
Men med allt som pågår runt en så verkar de som att de kommer nollställas igen..

Jag har hållt på med allt sen i höstas. Jag har fått en skyddsängel som vakar över en dygnet runt.
Jag har vänner som skulle kunna dö för en.
Mina vänner vet mer om mig än min familj.

Men de verkar vara på väg ner igen..
Jag har slut på ork, snart orkar jag inte stå emot lusten att skära mig.
Saknaden har varit stor till och från..

Ska jag bara släppa allt och börja på riktigt?
Eller ska jag kämpa med det lilla jag har kvar, bara för att hamna där ändå?

//Sebbe

Livet. Är det en gåva, eller är de en plåga?

Jag personligen ser de som både och. Jag merar, jag är inte glad över att jag lever, men jag vill inte dö.

Än.

Jag är tyvärr övertygad om att antingen kommer vara sjukdom (cancer typ), olycka eller självmord.

Jag är hemsk, jag vet, men alla som läser detta borde väl ha fattat de redan vid de här laget..

Men den enda anledningen till att vi egentligen föds är för att slutligen dö.

Jag mår bra, därför är denna text kort..
Förlåt..

//Sebbe

Jaow, det stämmer!

Musik kan hjälpa en.
Döda en.
Rädda en.
Eller beskriva ens liv.

I mitt fall, så har jag med hjälp av olika låtar gjort en tidsline av mitt liv. Från hösten förra året, till min död.

Varsågoda:
(Klippt från Facebook, orkar inte ta bort extratexten.. .-.)

Nu är mitt liv organiserat och beskrivet i musik! Om man ser listan som en tidslinje över mitt liv, så är jag nog på Bother nu. Tror jag iaf.. <3

http://open.spotify.com/user/nissexpetter/playlist/5bVCtQuLjkHIrYSffheqSu

Hej.

Har fått den frågan ett par gånger. och svaret har varit detsamma nästan varje gång.

"Jag vet inte."
Sorgligt nog följt av ett skratt..

Mitt humör går upp och ner. Ibland mår jag vad jag tror är bra.
Andra dagar och tillfällen mår jag dåligt.. Ibland väldigt dåligt.

But hey, jag lever fortfarande väl?
(Sen kan man ju diskutera vad leva betyder, men de tar vi en annan dag.)

//Sebbe

Jag försökte.. Jag lovar att jag kämpade varenda jävla dag. Men jag orkar fan inte mer...

Jag kommer aldrig glömma dig.. Hur du omfamnade mig när jag grät, tog min hand när jag nådde botten. Du försökte verkligen hjälpa mig, varje tillfälle som du fick.

Men snälla, känn inga skuldkänslor. Du har gjort ditt bästa, och jag står dig evigt i skuld för allt du gjort för mig.

Ta hand om mina vänner och mina systrar åt mig nu när jag är borta. Glöm aldrig bort mig. Gråt inte på begravningen, utan le. Le och kom ihåg alla de bra stunder vi hade tillsammans. Jag kommer alltid finnas kvar i era hjärtan.

Jag älskar er alla, varenda en av er. Förlåt för att detta sker, men det är den enda utvägen. De enda sättet att slippa all smärta.

Förlåt.

Nu har de gått två veckor.

Och jag fick en längtan tillbaka..
Längtan av att göra de rätta.
Längtan efter smärtan.

Men det är över nu.
Och jag har lyckats med att inte vara ett rövhål mot mina vänner, vilket gör att jag slipper flera ärr på armarna. Tror att de är två som syns, men det är två för mycket.

Elin.
Andrea.
My.
Rebecca.
Tova.
Solin.
Petra.
Melissa.
Linn.


Jag älskar er alla..
Jag lovar att aldrig svika er igen.