Fortfrolic

Börjar få slut på hud.
Måste snart börja använda resten av armen.

Och även skaffa fler piller.. Om inget annat, så blir de en näve piller på måndag igen.. Måste dock vänta med min Monster till på fredag. Är pank fram tills dess.


(jag är värdelös..)

BILDEN ÄR INTE MIN ARM!!!

(Än.. Funderar på att söka hjälp, men vet inte..)



Life is nothing but pure pain and agony
And ending would be lovley..

Though I feel completly dead,
I'm glad to know that, no matter what, you've always called me friend

Although leaving life doesn't sounds that bad
I just can't stand the heart-breaking though of making you ever so sad..




Den bitterljuva känslan..
Kniven mot huden..
Blodet mot kniven..
Endorfinerna som rusar i blodet. Det är lugnande. Men så fel.
Det går djupt den här gången. Djupare än tidigare.
För djupt.
Äntligen.
Vad skönt..
Blodet mot golvet.
Blodet rinner längst armen, längst benet och bildar en pöl.
Min fribiljett ut ut detta liv.
Till slut får jag som jag vill.

- Man.
- Normal?


Nej, han har hopväxta ögonbryn... Seriöst, fattar man inte att det är äcklande?! Sådana personer gör mig mer illamående än vad jag redan är...

Sök

Upp

Denna

Låt

Och

Detta

Band


NU!

Lägre än tidigare dock.

Hatar panikkänslorna som kommer ibland.. Låter min instinkt ta över, och blodet rinna fritt...

De sket sig igen. Slutat brytt mig. Får man stark ångest, så får man.

https://cdn1.cdnme.se/1866103/7-3/pic_511d16ccddf2b35ef627781e.jpg" class="image">

Till dig som kommenterat anonymt.


Kan vi träffas? Jag vill bara veta vem du är. Risken är att jag kommer må dåligt över de faktum att någon vet hur jag mår, eller så blir jag bara lättad över att du vet.


Om du läser detta, och har möjlighet, möt mig på tredje våningen på Ukk imorn. Klockan 12:00.
Annars samma plats och tid, fast fredag.

Om du läser detta, ge mig ett livstecken.

Smsa mig, skriv ett hjärta på Facebook.. Vad som helst.

Om du fortfarande ser mig som vän, det vill säga..






Ärligt talat vet jag inte hur jag känner nu.. Det är som om symbioten har slukat mitt psyke totalt. Ett gift som dränerar kroppen på energi..

Svart & djup i stadsdjungelns iskalla ljus.
Lagom mycket känslor från igår, men på med långa klädesplagg, ett inövat leende och massa metalcore för att överleva..

- Existerat.
- Brutit ihop i duschen.
- Fått återfall
- Skurit djupare än tidigare.
- Gråtit ut alla känslor.
- Lyckats ljuga för morsan om varför min rakhyvel saknade rakbladen.
- Bloggat.


God natt.

Who am I?
Where am I?

Am I cured? I don't know.. The urge still exist, and I can feel it now.

When I get a panic attack, I just want to take my new blade and cut away the anxiety…


Uurgh.. Driver mig galen. Kan bara sitta i bilen påväg någonstans, och så kommer allt på en gång…