..

Nu är vi där igen..

De krävdes bara ett par sekunder av en låt, sen raserade allt igen..

Moa Lingell - When I Held Ya..

Fan..

Jag saknar dig som fan just nu.. Känner tårarna pressa bakom ögonen. Musiken i öronen hjälper mig inte, men de är fan typiskt mig.

Självömkan.

Sen när fan var de någonsin synd om mig?

Fy fan...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0