..
Nu är vi där igen..
De krävdes bara ett par sekunder av en låt, sen raserade allt igen..
Moa Lingell - When I Held Ya..
Fan..
Jag saknar dig som fan just nu.. Känner tårarna pressa bakom ögonen. Musiken i öronen hjälper mig inte, men de är fan typiskt mig.
Självömkan.
Sen när fan var de någonsin synd om mig?
Fy fan...
Kommentarer
Trackback